More child Flottarleden är en del av de historiska svenska samhället där man använde naturkrafterna för att transportera sitt timmer från de avlägsna markerna, till sågverken. Man högg timret på vinterhalvåret och lät vårflodens energi transportera virket ner till älvarna och vidare till de sågverk som låg längs de norrländska stränderna. Just Finnåledens historia är följande. Sören Norman beskriver: Skogen har haft stor betydelse för människor som bott o verkat längs åar, älvar o runt Helgumssjön i hundratals år. Ett billigt o bra alternativ var att låta vattnet frakta timmret ut ur skogen, och de medförde att de bildades stigar utefter åarna i skogen, när skogsarbetarna gick längs sträckan. Finnåleden är i stort samma stig som flottarna använde. Flottningen började på Runåbergs slåttarna, virke kördes även från Stensjö ner till slåttarna vid Runån för vidare transport ner mot Finnån, även från Kälån o Finnåbäcken, som anslöt efter vägen, kom de timmer.
Timmerflottare i Stora AlmsjönDalarna, tal. Deras uppgift var att se till att timret kom fram och drev med strömmen. Det gällde att riva brötar anhopning av timmeratt varpa eller bogsera timmer över lugna vattendrag och att sortera timret i skiljen. Flottarens arbete var ofta farligt och det var ofta som det hände olyckor med drunkning som följd, till exempel att riva brötar var extra farligt. År inträffade till exempel den så kallade Ormsjöolyckandå 14 flottare omkom i Ormsjö i Lappland när motorbåten de färdades i kapsejsade i kallt vatten. Flottningen var arbetskrävande och sysselsatte många personer, som till största delen var säsongsanställda småbrukare och skogsarbetare.